Vissa dagar vaknar vi med en känsla av att allt borde vara enkelt. Kanske har vi tom kalender, inspiration i kroppen, en plan. Och ändå – orken är som bortblåst.

Jag hade en sån dag igår. En dag där kroppen var seg, hjärtat var stilla, och tankarna fladdrade.

Förr hade jag blivit frustrerad. Pressat mig själv. Försökt leverera ändå. Men nu vet jag bättre.

Nu vet jag att mitt nervsystem ibland bara viskar: “Stanna. Du behöver något annat idag.”

Så jag stannade. Satte mig med min stickning. Lät händerna röra sig i tyst rytm. Tog en joggingtur utan mål. Rullade ut yogamattan och lät kroppen visa vägen. Och sakta, nästan obemärkt, började livskraften återvända.

Det var inte ett genombrott. Ingen prestation. Men det var ett hemvändande.

Och det påminde mig om något viktigt:

Att mitt värde inte sitter i vad jag skapar. Utan i hur jag är. Hur jag känner. Hur jag lyssnar.

Du som också har såna dagar – du är inte ensam. Du är inte svag. Du kanske bara är människa med ett känsligt, klokt inre system.

Nästa gång du vaknar med tom energi… våga stanna. Våga lyssna.
För det är ofta i vilan vi hittar vägen hem igen.

Kram Marita